I skuggan av det svenska turistparadiset

Varje år reser hundratusentals svenskar till Thailand för en semester med sol, bad och billig mat. Men ingenting är gratis, vilket de burmesiska migrantarbetarna är alltför medvetna om. De lever i skuggan av turisternas paradis.

Varje år lämnar hundratusentals människor det militära förtrycket i Burma för att hitta en framtid i Thailand. Men det som enligt ryktena låter lockande förvandlas för många till ett helvete, inte olikt det i Burma. Det finns ungefär 2 miljoner burmesiska migranter i Thailand. Den tidvis snabba ekonomiska utvecklingen i landet är till viss del beroende av den billiga arbetskraft som de burmesiska arbetarna utgör.

Migrantarbetarna anställs bland annat  inom hotellbranschen, ofta som trädgårdsarbetare, städare, servitörer eller som byggnadsarbetare på hotellbyggen. Ofta bor dessa migrantarbetare i plåtskjul i läger placerade på platser utom synhåll för turisterna.

De svenska resebyråerna Ving, Apollo och Fritidsresor använder hotell som burmseiska gästarbetare har byggt och renoverat. Dessa arbetare har ofta löner under miniminivån och de arbetar under mycket svåra förhållanden. I vissa fall har barnarbetare använts i bygget av hotellen. Det är inte ovanligt att en byggarbetare i Phuket arbetar 14 timmars arbetsdagar, sju dagar i veckan, för mindre än en tusenlapp i månaden. Och trots att arbetet är både farligt och hårt finns inga samhällsinstitutioner som kan skydda dem som blir skadade eller sjuka. Det är i många fall ett arbete med livet som insats.

Enligt thailändsk arbetslagstiftning ska alla arbetare, vare sig de är registrerade i landet eller inte, ha rätt till en minimilön och skäliga arbetsvillkor. Men korruption, främlingsfientlighet och giriga arbetsgivare utnyttjar ständigt de burmesiska migrantarbetarna. Burmesiska arbetare är mer utsatta än de thailändska eftersom en majoritet inte har arbetstillstånd och därmed står utanför lagar och skydd. De har inte heller rätt att starta fackföreningar. Även om migrantarbetarna har rätt att gå med i thailändska fackföreningar får de inte inneha några officiella förtroendeuppdrag eller sitta med i ledningen. I praktiken innebär det att inga burmeser är medlemmar i thailändska fackföreningar.

Det är inte ovanligt att burmesiska migranter, i synnerhet kvinnor, kommer till Thailand med hjälp av människosmugglare och sedan tvingas arbeta för att betala av sina skulder. Allt fler burmesiska kvinnor och flickor lockas eller tvingas in i sexindustrin. Sexarbetarna utsätts för många faror, så som könssjukdomar, hivsmitta, misshandel och våldtäkt.

Läs Svenska Burmakommittén rapport om burmesiska migrantarbetares utsatta situation i Thailand “I skuggan av det svenska turistparadiset”.