Finns det schysta julresor?

17 Dec 09

Nu är det snart jul och resmål i Thailand och Kenya lockar hundratusentals svenskar. Men den resenär som vill att julens kärleksbudskap också ska omfatta de människor som bor och arbetar på resmålen får leta länge. Endast ett av 33 reseföretag har en etisk policy* som är värd namnet. Det visar en ny kartläggning från nätverket Schyst resande.

 

– Kartläggningen visar att svenska resenärer inte har ett enda säkert etiskt alternativ när de reser utomlands. Nu måste branschen ta tag i de etiska frågorna. Det säger Helena Myrman, koordinator på nätverket Schyst resande.

 

Endast en av trettiotre tillfrågade researrangörer har en etisk policy som är värd namnet och som dessutom är offentlig. Men ingen av de tillfrågade researrangörerna låter oberoende kontrollanter följa upp etikarbetet och ingen av dem refererar till grundläggande internationell arbetsrättslig lag (ILO:s kärnkonventioner) eller FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Ingen samarbetar heller med lokala organisationer som fackföreningar, miljögrupper eller människorättsorganisationer.

 

Endast fem av 33 researrangörer har antagit ECPAT:s regler mot barnsexturism och jobbar aktivt med frågan. Lika få ställer miljökrav i sina kontrakt med näringslivet på resmålen och intresse för att motverka alkohol- och drogbruk är lågt. Endast en arrangör ställer krav på sina leverantörer att informera hur de bidrar till lokal socioekonomisk utveckling.

 

Några av de små researrangörerna menar att de alltid väljer lokala guider och leverantörer för att bidra till utveckling och att dessa arbetar utifrån samma ideologi eller riktlinjer som de själva. Jenny Eriksson, som gjort kartläggningen, pekar dock på det problematiska med att förutsätta och anta att man arbetar utifrån gemensamma etiska riktlinjer då dessa inte finns nedtecknade. Ett vidare problem är användningen av begrepp som lokal utveckling, ekoturism och hållbart resande i marknadsföringen om det inte finns en mätbar grund för sådana påståenden. Men Jenny Eriksson understryker samtidigt att det finns små researrangörer som faktiskt rent konkret jobbar för en mer hållbar form av turism.

 

Flera företag i undersökningen förstår inte meningen med skriftliga etiska åtaganden och tycker det räcker med sunt förnuft. ”För att vi ska ta ansvar måste det löna sig ekonomiskt och vi är för små för att påverka” skriver en annan researrangör som omsätter 50 miljoner per år. En tredje säger att det är omöjligt att kontrollera hotellen och att resenärerna måste få vad de vill ha, även när de vill semestra i diktaturer som Burma.

 

– De större researrangörerna borde vara medvetna om sitt ansvar då många andra branscher har ett utvecklat och offentligt etikarbete sedan länge, menar Jenny Eriksson. Kartläggningen visar att arbetet inte ens befinner sig i idéstadiet bland majoriteten av researrangörerna.

 

Malin Eriksson, koordinatör på Rena Kläder tycker att tillståndet i resebranschen låter som rena stenåldern. I textilbranschen är det numera allmänt vedertaget att man ska ha en etisk policy och kontrollera att den följs.

 

– Om de stora klädkedjorna skulle säga att det räcker med sunt förnuft skulle de få massor av kritik av konsumenter och organisationer. De skulle framstå som märkliga och bakåtsträvande.

Läs Kartläggning av Sveriges researrangörer!

 

* En etisk policy är ett skriftligt dokument där ett företag tar på sig ansvar för förhållandena på resmålet. Det kan gälla krav på arbetsvillkor eller miljöarbete, förbud mot barnarbete och prostitution. Av en etisk policy krävs också att den ska vara offentlig och att efterlevnaden följs upp av oberoende kontrollanter. Ingen researrangör på den svenska marknaden uppfyller kraven helt och fullt.

 

För mer information :
Helena Myrman, koordinator Schyst resande, tfn 070-257 03 04, e-post info@schystresande.se

Jenny Eriksson tfn 076 -779 29 64, epost jenny.eriksson@humanrightsandtourism.org

Jenny Eriksson studerar Mänskliga Rättigheteter på masternivå vid Göteborgs Universitet. Hon har sedan tidigare tagit fram rapporten "Putting Tourism to Rights" tillsammans med Tourism Concern i London och arbetar för närvarande med ytterligare två artiklar inom området för social rättvisa inom turismindustrin.